Nära att bli den värsta dagen på mycket länge...

Vilken underbar morgon och dag det var idag!

Daniel och jag åkte och köpte frukost på Café Skåne

och sen åkte vi ut till Amundön för att äta:)

Solen stekte och det var helt underbart!

Daniel åt en räkmacka och jag tog en med köttbullar och röbetssallad!

Detta var de sista bilderna som togs idag...

Vi plockade ihop vår frukost, lämnade det i bilen och började sen gå runt ön.

När vi var vid havet var det helt otroligt vackert och jag

sa till Daniel:

"Kolla! Det är som att vara med i Saltkråkan, så himla fint

jag måste ta en..."

När jag satte ner handen i fickan inser jag att mobilen

INTE ligger där!!!

En isande illning går igenom hela kroppen! Vart är telefonen???

Vit i ansiktet tittar jag på Daniel som förstår att jag har tappat den!

HUR KUNDE DETTA HÄNDA!?!?!

Vi går genast tillbaka.

Har aldrig gått så snabbt, det hela under tystnad.

Sista platsen där jag hade telefonen var vid bordet där vi åt

frukost.

Vi hade säkert hunnit 2-3 km när jag insåg att mobilen

var borta, så det var en bit att gå.

När bordet där vi satt närmar sig säger jag till Daniel:

"Fan, den ligger inte där! Den ligger inte där!! Du får ringa till den nu!!"

Vi bestämde att vi först skulle kolla bilen innan han ringde.

Precis när vi går förbi bordet, vänder Daniel på sig för

att titta igen och ser något svart och vackert på marken

MIN TELEFON! LIVET VAR RÄDDAT.

Sen ville jag åka hem.

Men vi tog en runda i stan innan för att kolla på kläder till Daniel

inför bröllopet.

Dagen kunde blivit helt förstörd! Är glad att den räddades så snabbt :)

Fatta att man är beroende av sin telefon! Vad hade man gjort utan den??

Hur klarade man sig förr är den stora frågan...? :)

I eftermiddag när jag lugnat ner mig blev det lite bakning,

kladdkaksmuffins blir man alltid glad av! 

Några är redan uppätna ;)